Slemproppen

Är inne på min andra vecka med praktik nu, tycker att det funkar bra än så länge. Sen är tiderna heller ingenting att klaga på börjar först 11, så man får lite sovmorgon i alla fall. Är hur som helst bara den här veckan som jag har kvar där iaf vad vi kom överense om. Mig spelar det ingen större roll är inte allt för förtjust i att ha praktik egentligen, för vem vill seriöst arbeta utan att få lön? Inte jag i alla fall, tycker att det känns lite som en spark i huvet när man blir tvingad till att ha praktik. Men men what to to lixom?! Men men ska det vara så jävla svårt att få ett jobb så är man väl tvungen antar jag.

Just nu finns inga ord för hur mycket jag längtar tills att jag får komma härifrån, finns verkligen ingenting som får mig att vilja stanna kvar. Vill inte spendera ännu ett år med att sitta här i mitt rum, drivas till vansinne utav denna tristess som ligger som ett tjockt täcke över hela min tillvaro. Vanka av och an och bara vänta på att tiden ska gå, på ännu en dag som ingenting har att erbjuda, lägga sig på kvällen och veta att nästa dag är den andre lik precis som det var igår, förra veckan eller för sex månader sedan. Vissa säger väl att det blir vad man gör det till, men det är inte alltid så lätt när man inte har någon motivation och det mesta går emot en. Men jag har inte gett upp och snart är det min tur. Inom kort så kanske jag tagit mig hårifrån på mitt livs äventyr, den som lever får se =)


Godnatt!